Saras India

Jag gav mig ut for att upptacka varlden. Hamnade i en bokaffar och fragade efter hindibocker for barn. Tankte att det borde ju vara smart att lara sig som barnen gor, men jag tankte inte pa att de skriver ju med sadana dar tecken som jag inte kan lasa sa bra annu. I alla fall, sa stod jag dar och pratade personalen, samtidigt som en man smog sig upp bakom mig.

Konstig man - Where you come?
Jag - Sweden
Konstig man - Ah, Switzerland
Jag - Sweden
Konstig man - Ah, Sweden. So you know hindi?
Jag - Yes
Konstig man - you know Aap kaise hai? (Hur mar du)
Jag - Yes I know aap kaise hai, and I know bla bla bla......... (Massa annat pa hindi)
Konstig man - (borjar asgarva och jag gar darifran, varav han foljer efter och fragar) So you wanna make friend?
Jag - NO!

Nar jag skulle hem senare under dagen, tar jag en rickshaw saklart, orkar ju inte ga! Nar jag sitter dar och njuter av att slippa alla blickar, man som vander sig om for att stirra, barn som pekar och skrattar, man som foljer efter etc etc, sa marker jag att nagon kor upp pa motorcykeln bredvid min rickshaw. Tva killar sitter dar pa och kor i lagom hastighet for att kunna kolla in, hela tiden! De borjar aven prata med mig, hur mar du, vad heter du etc. Jag fick slanga ut mig ett "fuck off" (ursakta ordvalet, men har maste man vara ganska grov i munnen), men inte ens det hjalpte. De fortsatte att kora bredvid, tills jag sa till chaufforen att stanna. Nar jag klev ut trodde jag att de hade akt darifran (Man tanker ju att folk har battre saker for sig), men de hade kort nagra meter framfor och stod snallt och vantade pa mig. Jag gav dem en mordarblick och gick in i en affar och handlade. Nar jag kom ut var de borta!

Ibland blir jag bara sa trott pa att ga ut, nar man aldrig kan fa vara i fred eller anonym, sa att jag faktiskt valjer att stanna hemma! Fast samtidigt, nar man tanker pa det sa ar det anda ganska roligt.

Kram