FRO
Såhär såg det ut när jag var på FRO, man fick inte ta kort det var ju ändå på en polisstation, men jag tog ett smygkort ändå.. Det ser inte ut att vara så mycket människor och det var det inte vid just den här tiden heller.
Det som tog sådan himla lång tid var att vänta på sitt nummer. När jag kom dit var det nummer 397 och jag fick nummer 436. Min chef trodde att det skulle ta ungefär 15-20 minuter, vilket jag visste att det inte skulle göra. Efter två timmar så var det min tur! När jag kom in fick jag först ge mina papper till en man som satt i "receptionen" när jag stod där och väntade såg jag folk som hade nummer 490, 500, 650 osv.. Det var då jag förstod att man inte behövde vänta på sitt nummer skulle ropas upp och jag blev så irriterad! Varför finns då det där nummersystemet!? Aja, efter att ha fått tillbaka min papper ställde jag mig i kö, efter en kvart var det min tur, jag lämnar fram mina papper, mannen kollar och säger som om jag vore dum i huvudet, du behöver ju en signatur! Jaha, då var det bara att kliva ur kön och skaffa den signaturen. Kvinnan skrev på mina papper och jag ställde mig i kön igen. När det var min tur var klockan 13.32 och mannen stängde för att det var lunchdags!
Åh, igen blev jag så irriterad. Jag och en annan svensk som jag hittade där försökte göra allting för att han skulle kolla igenom pappren innan lunch, men han vägrade och gick bara därifrån. Så det var inte mycket att göra. Jag och chefen, Philip, gick och käkade lunch tillsammans och gick sedan tillbaks. Efter lunch gick det jättesmidigt, inte mycket folk, jag lämnade in pappren och mannen kollade igenom. Allt var som det skulle han gav mig ett kvitto och sa till mig att komma tillbaks efter halv fem för att hämta mitt "Registation certificate/Residental permit".
Nu är jag här lagligt i ett helt år. Om ett år måste jag alltså gå tillbaka till FRO för att registrera mig på nytt om jag ska vara kvar.
Det som tog sådan himla lång tid var att vänta på sitt nummer. När jag kom dit var det nummer 397 och jag fick nummer 436. Min chef trodde att det skulle ta ungefär 15-20 minuter, vilket jag visste att det inte skulle göra. Efter två timmar så var det min tur! När jag kom in fick jag först ge mina papper till en man som satt i "receptionen" när jag stod där och väntade såg jag folk som hade nummer 490, 500, 650 osv.. Det var då jag förstod att man inte behövde vänta på sitt nummer skulle ropas upp och jag blev så irriterad! Varför finns då det där nummersystemet!? Aja, efter att ha fått tillbaka min papper ställde jag mig i kö, efter en kvart var det min tur, jag lämnar fram mina papper, mannen kollar och säger som om jag vore dum i huvudet, du behöver ju en signatur! Jaha, då var det bara att kliva ur kön och skaffa den signaturen. Kvinnan skrev på mina papper och jag ställde mig i kön igen. När det var min tur var klockan 13.32 och mannen stängde för att det var lunchdags!
Åh, igen blev jag så irriterad. Jag och en annan svensk som jag hittade där försökte göra allting för att han skulle kolla igenom pappren innan lunch, men han vägrade och gick bara därifrån. Så det var inte mycket att göra. Jag och chefen, Philip, gick och käkade lunch tillsammans och gick sedan tillbaks. Efter lunch gick det jättesmidigt, inte mycket folk, jag lämnade in pappren och mannen kollade igenom. Allt var som det skulle han gav mig ett kvitto och sa till mig att komma tillbaks efter halv fem för att hämta mitt "Registation certificate/Residental permit".
Nu är jag här lagligt i ett helt år. Om ett år måste jag alltså gå tillbaka till FRO för att registrera mig på nytt om jag ska vara kvar.
Comment
Trackback
