Saras India

Som de flesta säkert vet så gillar jag inte min landlady för fem öre. Hon beter sig som att hon är överlägsen alla andra, bryr sig inte ett dugg och pratar otrevligt med folk. När jag var här första gången och tittade på rummet var hon inte här, hennes supertrevliga son visade mig istället och berättade allt som jag behövde veta. När jag väl bestämde mig för att flytta hit var pimpen fortfarande inte hemma, utan sonen hjälpte mig med det som jag behövde hjälp med.

När hon väl kom hem några dagar senare, och jag behövde prata med henne för att tvn och internet inte fungerade, så förväntade jag mig en trevlig lite äldre dam, så som jag föreställer mig de flesta indiska damer. Men hon var heeelt annorlunda, vad jag än klagade på så hade hon svar på tal och brydde sig inte ett dugg. Så länge hon fick sina pengar så struntade hon blankt i om jag bodde här eller inte! Ja, det blev inget trevligt första möte och jag ångrade nästan att jag hade flyttat hit. Kanske hade hon bara en dålig dag, för några dagar senare fixade hon det som jag hade klagat på. Dock är hon fortfarande väldigt speciell och otrevlig och jag undviker henne så gott jag kan. Sen jag flyttat hit har jag behövt prata med henne tre gånger, det är nog tre gånger för mycket.

Mitt rum verkar ligga vägg i vägg med pimpens supertrevliga son, det är väldigt lyhört och dagligen kommer pimpen in dit och skriker på sin son.. Jag hör hennes höga röst, som jag verkligen avskyr och nästan ryser av, och sonen som svarar tillbaka "Noooo, I dont want to". Åh, stackaren som måste dras med henne dagligen, hon verkar ju inte vara trevlig mot sin son ens. Fast det vet jag ju såklart inte, jag hör henne ju bara när hon är irriterad.