Saras India

Jag borjar fran borjan....

I Sondagskvall, efter att packningen var avklarad och regnet hade minskat lite bestamde vi oss for att vi skulle ta ut pengar. Sa vi akte mc till bankomaten, jag i mina sovklader, boxershorts och piketroja, och Vinnie i tshirt och boxer. Vi skulle ta narmsta bankomat men det visade sig att den var stangd, sa da akte vi till nasta istallet. Jag fick ut mina pengar, men Vinnies kort fungerade inte. Sa da akte vi till annu an, det blaste nastan storm och jag ville att vi skulle aka hem, men Vinnie ville testa en annan bankomat. Jaha, den visade sig inte heller fungera. Vid det har laget hade det borjat osregna! Och jag menar verkligen osregna! Da ville han anda aka till en annan bankomat, men vi tog en rickshaw for att det regnade sa mycket. Vi blev anda pisseblota for att det regnar in pa sidorna. Vi akte sa langsamt for chaufforen sag knappt ut! Nar vi val kom fram till bankomaten visade det sig att det inte funkade dar heller. Vid det har laget var jag trott och arg, sa jag bestamde att vi skulle aka hem.

Vinnie hoppade ut tidigare sa att han kunde springa och hamta mcn, och jag akte hem. Det hade nastan slutat regna nu. Jag tankte inte pa att jag skulle ta med mig nyckeln som Vinnie hade, sa jag stod utanfor huset och vantade pa honom. Jag vantade 5 minuter, 10 minuter efter 15 minuter borjade jag tycka det var konstigt att han inte kom. Jag hade ingen telefon sa jag kunde inte ringa. Jag stod ensam i morkret strax innan tva pa natten i konstiga klader. Jag vagade inte rora mig darifran pga manniskorna som kollade sa konstigt pa mig. Efter nastan en halvtimme ser jag Vinnie leda sin motorcykel, den hade tydligen slutat fungera pga regnet! Sa vi kom inte i sang forran efter tva, och vi var tvungna att ga upp halv sex for att hinna med taget till Bangalore dagen efter.

I Mandags var jag alltsa supertrott nar jag vaknade, men det var inte mycket att gora at. At frukost och kladde pa oss, tog sedan en rickshaw till stationen och jag var jattenervos att det skulle vara helt packat med folk. Men jag blev positivt overraskad nar jag sag att det nastan var helt ode pa stationen! Jag fick till och med en sittplats pa taget, och jag lyckades komma av taget vid Dadar som jag hade bavat for sa. Nasta tag, alltsa Bangaloretaget, akte ivag i tid! Vi fick vara platser och satt bredvid en familj med tva barn, ingen kunde ett ord engelska. De var anda valdigt trevliga och bjod mig pa mat hela resan och jag spelade spel med barnen. Resan tog 24 timmar, men det gick ganska bra anda.

Nar vi kom fram till varan station strax innan nio pa tisdagen, stod Christina och hennes partner Phillip och vantade pa mig. Vinnie akte ivag till sina kompisar och jag blev kord till kontoret efter ett kort frukoststopp! Jag fick vara med pa tva svenskalektioner och blev mycket imponerad over hur mycket svenska indierna hade lart sig efter bara 4 veckor! Runt tre tiden kom Vinnie forbi kontoret och jag bad om attt fa bli kord till hotellet for jag var ganska trott. Vinnie kunde ocksa bo dar, sa det var ju kul, for det kandes himla lyxigt!

Jag och Vinnie gick ut pa stan och kollade runt lite i omradet. Overlag kan jag saga att jag gillar Bangalore ganska mycket, av det lilla jag har sett. Det ar mycket renare an i Mumbai, husen tas om hand pa ett helt annat satt utvandigt i Bangalore. Det ar mer civiliserad trafik med fungerande rodljus och overgangsstallen, men de kor ocksa mycket snabbare i Bangalore. Jag blev nastan pakord av en rickshaw, sa jag var helt radd efter det! Rickshaworna vagrade kora pa taxameter, sa man var tvungen att pruta varenda gang man skulle aka nagonstans, vilket tar sjukt mycket energi! Det tar oxa hutlost betalt (5min vag ca 50 rupiees. I Mumbai aker du ungefar en halvtimme for samma summa). Men rent och stadat ar det, manga utlanningar och inte lika stark mat.

Pa onsdagen var Vinnie ivag och traffade sina kompisar igen, och jag blev kord till kontoret. Jag var igen med pa tva svenska lektioner och diskuterade angende arbetet, vilket jag aterkommer om i slutet . Vid sjutiden korde de mig till ett matstalle och sedan till stationen. De foljde med till perrongen och sag till att jag kom pa taget ordentligt. Vinnie akte fran en annan station, sa han kunde inte hjalpa mig pa. Ja, jag behover hjalp, jag fattar ingenting av deras system och ar alltid radd att jag ska missa taget, eller ta helt fel tag! Jag hade det mycket trevligt i Bangalore, spenderade inte en enda rupiee, da jag blev bjuden pa bade hotell, mat och blev kord overallt! En liten minilyx semester med ett jobb pa kopet! Hemresan gick ocksa bra, tog en massa kort. Strackan mellan Pune och Mumbai ar sa haftig! Det gar inte riktigt att se pa korten jag har tagit, men man far kanske en liten uppfattning. Nagra av korten kommer upp i det har inlagget, resten far ni senare da det tar sjukt lang tid att ladda upp dem.

Sa angaende jobbet. Det jag vet ar att de vill ha mig som svenska trainee, alltsa lara ut svenska till de indier som vill eller behover lara sig av nagon anledning. De vill att jag ska ansoka om mitt employment visa sa fort jag kommer tillbaks till Sverige, fungerar det inte med det visumet, ska de ordna med ett buisness visa istallet. Men employment ar det som jag egentligen ska ha. Och de vill att jag kommer tillbaks till Indien sa fort det ar klart, sa att jag forhoppningsvis kan starta i mitten av november. Det ska vara en langre ledighet under jul och nyar, jag kommer da oxa att vara ledig, sa ni som vill halsa pa i Indien da ar mycket valkommna. Kanske vi kan fira nyar i Goa?! Det basta av allt, men som jag tar med en liten nypa salt, ar att de vill oppna i Mumbai ocksa. Sa fort som mojligt, sa Christina. Garna i borjan av nasta ar, och jag ar da sjalvklart den som ska vara i Mumbai! Allting kanns nastan for bra for att vara sant! Vi far se om allting faller pa plats till slut, jag hoppas pa det!


En indisk kiosk


Stackaren ar bunden huvudet och benet




Jag njuter av mitt lyxrum