En natt pa ett hostel
Nar Juliti och Maria kom till Mumbai, bestamde jag mig for att bo pa samma hostel som de, eftersom att vi skulle ut och de bodde i Sodra Mumbai vilket ar ganska langt hemifran mig. Sa innan jag akte dit packade jag ner mina grejer som jag behovde ha for natten. Tog en auto till stationen, hoppa in i ett overfull tag, och kom tillslut fram till andstationen Churchgate! Jag bara alskar det har omradet, det ar som att komma hem! Jag far alltid en New York kansla nar jag ar har, speciellt nar man gar langs Marine drive och ser alla hoga hus langs vattnet!
I alla fall, vi traffades och gick till hostelet, Salvation army. Jag tankte att jag kunde ga in pa deras rum for att gora mig iordning och sedan checka in sjalv, men det gick inte! Inga besokare var tillatet. Jaja, da checkar jag val in, tankte jag! Bara det att jag hade glomt mitt pass.. IGEN! Andra gangen jag gor det, jag fattar inte hur jag lyckas med det. Utan pass far man absolut inte checka in! Jag kom pa att jag hade en passkopia i min mail, sa jag fragade om det funkade, men mannen sa nej. Jag forsokte fa honom att andra sig, men det gick inte. Besviken som jag var, satt jag utanfor och vantade pa mina kompisar. Sen kom jag pa snilleblixten att jag hade ju mitt korkort i planboken! Fragade om det gick bra med det som orginal och passet i kopia. Efter mycket om och men gick han och fragade en annan man. Han sa att passkopia ar inga problem! 'Okej, tack for den. Kunde ni inte sagt det med en gang?' Sa da gick jag till internetcafet i samma byggnad. Nojd som jag var letade jag upp mailet som pappa hade skickat forra aret, och skulle ladda ner det. Da visade det sig att det inte funkade. Jag kande hur jag borjade bli ganska irriterad! Jag fragade mannen som arbetade dar vad problemet var.
Mannen; Is internet working?
Jag; Yes
Mannen; Okay, then it is not my problem. Internet is working so it is your problem!
Haha, okej... Jag fragade killen som surfade bredvid mig om han visste vad problemet kunde vara, det visade sig att jag behovde adobe reader som inte fanns pa den datorn sa jag laddade ner det. Det skulle visst ta 30 minuter!!! Jag och Juliti gick da och letade efter ett annat internetcafe och lyckligtvis fanns adobe reader dar sa jag kunde skriva ut kopior och allt var frid och frojd. Nar vi kom tillbaka till Internet pa hostelet for att betala, var han skitarg pa oss, eller mig speciellt och berattade att det fanns ett internetcafe nara Cafe Leopolds.
Mannen; So you can go there next time. Dont come here!
Det varsta var att han verkligen var allvarlig. Nar Juliti behovde anvanda datorn nasta dag var det knappt sa att hon fick sitta dar!
Jag fick tillslut checka in, och det slutade med att han som satt dar inte heller tyckte om oss, fraga mig inte varfor. Och nar vi kom hem efter fyra mitt inatten var vi tvungna att knacka pa och vacka mannen som satt (lag och sov pa skrivbordet) i receptionen. Han gillade inte oss heller efter det. Dagen efter nar min mobil hade dott gick jag till receptionen och fragade efter en laddare, han sa till mig att ga till internetkillen for han hade. Fan, tankte jag. Jag visste ju att han hatade mig. Men jag gick dit och fragade snallt om han hade en laddare.
Mannen leendes; No.....
I alla fall, vi traffades och gick till hostelet, Salvation army. Jag tankte att jag kunde ga in pa deras rum for att gora mig iordning och sedan checka in sjalv, men det gick inte! Inga besokare var tillatet. Jaja, da checkar jag val in, tankte jag! Bara det att jag hade glomt mitt pass.. IGEN! Andra gangen jag gor det, jag fattar inte hur jag lyckas med det. Utan pass far man absolut inte checka in! Jag kom pa att jag hade en passkopia i min mail, sa jag fragade om det funkade, men mannen sa nej. Jag forsokte fa honom att andra sig, men det gick inte. Besviken som jag var, satt jag utanfor och vantade pa mina kompisar. Sen kom jag pa snilleblixten att jag hade ju mitt korkort i planboken! Fragade om det gick bra med det som orginal och passet i kopia. Efter mycket om och men gick han och fragade en annan man. Han sa att passkopia ar inga problem! 'Okej, tack for den. Kunde ni inte sagt det med en gang?' Sa da gick jag till internetcafet i samma byggnad. Nojd som jag var letade jag upp mailet som pappa hade skickat forra aret, och skulle ladda ner det. Da visade det sig att det inte funkade. Jag kande hur jag borjade bli ganska irriterad! Jag fragade mannen som arbetade dar vad problemet var.
Mannen; Is internet working?
Jag; Yes
Mannen; Okay, then it is not my problem. Internet is working so it is your problem!
Haha, okej... Jag fragade killen som surfade bredvid mig om han visste vad problemet kunde vara, det visade sig att jag behovde adobe reader som inte fanns pa den datorn sa jag laddade ner det. Det skulle visst ta 30 minuter!!! Jag och Juliti gick da och letade efter ett annat internetcafe och lyckligtvis fanns adobe reader dar sa jag kunde skriva ut kopior och allt var frid och frojd. Nar vi kom tillbaka till Internet pa hostelet for att betala, var han skitarg pa oss, eller mig speciellt och berattade att det fanns ett internetcafe nara Cafe Leopolds.
Mannen; So you can go there next time. Dont come here!
Det varsta var att han verkligen var allvarlig. Nar Juliti behovde anvanda datorn nasta dag var det knappt sa att hon fick sitta dar!
Jag fick tillslut checka in, och det slutade med att han som satt dar inte heller tyckte om oss, fraga mig inte varfor. Och nar vi kom hem efter fyra mitt inatten var vi tvungna att knacka pa och vacka mannen som satt (lag och sov pa skrivbordet) i receptionen. Han gillade inte oss heller efter det. Dagen efter nar min mobil hade dott gick jag till receptionen och fragade efter en laddare, han sa till mig att ga till internetkillen for han hade. Fan, tankte jag. Jag visste ju att han hatade mig. Men jag gick dit och fragade snallt om han hade en laddare.
Mannen leendes; No.....
Comment
Trackback
