Jag, en kändis?
Ja, ibland känner jag mig faktiskt som det, en motvillig kändis. Saker som, "åh, kan du introducera mig för den vita tjejen" eller "Är du en utlänning?" eller "Jag har sett dig några gånger på den och den platsen" eller "Hej, välkommen tillbaka, vill du ha det vanliga?" eller "Kan vi bli kompisar?" eller "Kan jag få ditt telefonnummer?" är vanligt förekommande. Visst kan det vara kul ibland, men vad ska man göra för att vara anonym? Solglasögon brukar hjälpa ganska bra, på något sätt känns det som man har en mur runt omkring sig då, ett skydd för alla kommentarer och blickar. Inomhus vet jag inte hur jag ska gömma mig, solbrillor funkar inte då. Dock måste jag säga att Bangalore är mycket mer utlänningsvänligt än vad Mumbai är. Här känner jag mig nästan som "en i gänget", medans jag i Mumbai nästan känner mig som en utomjording..
But you have to take the bad things with the good. Jag får till exempel ofta gå före i de indiska "köerna" som egentligen inte är köer utan mer som en stor klunga där random person som skriker högts och knuffas bäst får komma fram först. Av någon konstig anledning är detta oftast en kvinna. I alla fall, jag får även mer service från flera personer, jag får förtur till alla rickshaws och jag får hjälp av alla runtomkring mig om jag frågar en person. Man kan säga att jag blir särbehandlad på ett bra sätt... Men visst är det konsigt att det är så, bara för att jag är vit!? För det måste vara av den anledningen, kan inte tänka mig någonting annat.
